Dreamhack Skellefteå omgång 6 var slut då.
Efter en helg med enbart spel, energidryck, spel, godis och lite mer spel så vill man bara fara hem och sova. Nu får jag det att låta som att jag var där med dator men det var jag inte. Det där var bara det jag skulle ha sagt om jag hade varit där med dator. Jag misstänker att de flesta som var där inte ska sova när de kommer hem. De ska förmodligen spela dator.

Jag var där åtta timmar i söndags och det fick mig att önska att jag hade tagit med mig en dator och varit där. Förmodligen kommer jag att göra det nästa gång. Det första jag slås av när jag kommer in i lokalen är hur extremt lite luft det finns där inne. Hur någon kan överleva där inne var för mig ett mysterium. Efter åtta timmar så hade man dock vant sig vid den annorlunda klimatzonen och syrebristen blev ett slags måste för stämningen. Andra bidragande faktorer var det gröna laserljuset, den höga musiken och att då och då så började folk skrika hallå tillsynes helt oprovocerat.

Den största skillnaden mellan Dreamhack och ett lan som du har hemma när ni bara drar ihop några kompisar är förutom att det är ca trehundra personer till är att när du tröttnar på att spela dator så finns det en hel massa andra roliga saker man kan ägna sig åt. Så som att gå och spela xbox. De spel som jag prövade där var Fifa 11, Super streetfigher IV och Blur. Man kunde också spela rockband, bygga pärlplattor eller ställa upp i andra tävlingar. En annan rolig sak som jag testade var något som kallades för Snowflake. Det är ett system där du har en skärm som du kan röra för att interagera med. Jag har prövat det förut när det var väldigt nytt och det är kul att se hur långt de har kommit. När jag först testade det så kunde man inte ens stänga program som man öppnade vilket ledde till att man då och då behövde starta om systemet för att det började gå så sakta. Det spel som jag tyckte bäst om på Snowflakeskärmen var ett spel som kallades för Tap. Det gick ut på att trycka på prickar som kom fram på skärmen. Simpelt men väldigt roligt.

Jag nämnde ju också pärlplattor. Det kan ju tyckas lite konstigt att de har pärlplattor på en datorfestival men de hade en massa mönster för att bygga nintendokaraktärer samt megaman och lite andra nördiga saker. Jag byggde en goomba som ni kan få se nedan.

Om vi ska sammanfatta alltihop då. En massa nördar som stänger in sig i en källare och spelar. Stämningen är god och man ångrar att man inte hade med sig en egen dator.

Om man ska se något negativt så är det nog att det började på lördagen och slutade på måndagen. Det hade varit bättre om de gjort som vanligt att börja på fredagen och sluta på söndagen men det är fortfarande bara ett väldigt litet klagomål på en i övrigt helt perfekt helg.


Min pärlplattetolkning av en Goomba från Super Mario

Lovade ju att jag skulle lägga ut den skrivna recensionen av Mass Effect. Eftersom att jag bara har fått en kommentar om att jag skulle ändra till skrivna recensioner och den var positiv så kör vi på det. Så här har ni den, recensionen av Mass Effect (det första spelet)

Mass Effect.

Under en Marsexpedition år 2148 så upptäcks någon form av utomjordisk teknologi som kan användas till att färdas över hela galaxen. Människorna kallade det för den största upptäckten i människornas historia. De utomjordiska släkterna som befolkade galaxen kallade det för

Mass Effect

Tänk dig ett spel där du får specialdesigna din spelkaraktär. Tänk dig sedan ett spel där du kan göra val som påverkar hur historien kommer att se ut. Ta allt detta och lägg till en ostig story ute i rymden så har du ungefär det som Mass Effect är.

 

Spelet inleds med att din karaktär står på ett rymdskepp och tittar ut genom ett fönster på Jorden. Samtidigt får du lyssna på ”Ambassadeur Udina” och ”Captain Anderson” när de sammanfattar din bakgrund. Beroende på vad du valde i början så säger de olika.

 

Det första du får göra i spelet är att gå omkring på skeppet Normandy. Din första uppgift är att gå och prata med Captain Anderson. Han berättar för dig att en viss Nilus ska undersöka hur bra du är i fält. Om du lyckas bra så kommer du att som första människa bli utnämnd till Spectre. Galaxens superpolis.

 

Uppdraget går dock inte som planerat. Nilus blir mördad av en gammal vän som heter Saren. En annan Spectre. Sedan går spelet ut på att bevisa att Saren verkligen mördade Nilus. Under ditt sökande så snubblar du också över fakta om ”The Reapers” en utomjordisk ras som är en korsning mellan maskiner och biologiskt material som skulle kunna utplåna hela galaxen.

 

Vid sidan om denna minst sagt ostiga storyn så finns det en massa sidouppdrag ute i galaxen som du kan åka och göra. Så som att hitta metaller eller andra artefakter. Detta görs genom att landstiga planeter och sedan leta efter ovan nämnda saker.

 

Spelet är visserligen ganska gammalt men jag tycker ändå att grafiken är bra om man slår av ”filmgrain” i Optionsmenyn. Jag tycker dock att alla ser lite platta ut och Shepard som du spelar som ser fruktansvärt ful ut när han springer men om du har tänkt spela tvåan som kom tidigare i år så MÅSTE du nästan ha spelat det här annars tappar du jättemycket i storyn. Storyn är också den enda anledningen att spela detta spel eftersom att gameplay inte är så kul.

 

Gameplay hade kunnats göra roligare om man tagit bort momentet att man skulle pausa striderna och bestämma vad dina lagkamrater ska utföra när spelet återupptas och bara göra det till en shooter.

 

Ganska snyggt spel med fruktansvärt bra story. Det dras dock ner ganska mycket av att det är så dåligt gameplay.

Betyg: 6/10

Recension 12. Den Med Ongolf samt lite gameplay.

E3 special del två med Sony och Nintendo. Jag är fortfarande snuvig så jag låter konstigt.




                              /L

E3 special del ett. Den med Ubisoft och Microsoft. Del två kommer på onsdag.



                                  /L

Här är recension 11. Den om Kingdom Heroes betan.



I sommar så kommer jag ju inte att blogga så mycket men jag kommer att vara aktiv på både facebook Twitter. Vill du hålla dig uppdaterad om nya recensioner och annat så kan du enkelt börja följa mig genom att klicka på ikonerna till vänster.

                                                          /L

Recension 10. Stimulus Pack. Lyssna och njut.

                                           /L

Jag har läst boken Metro 2033 som är skriven av Dimitri Gluchowski.

Boken är en postapokalyptisk skräckroman som utspelar sig i tunnelbanesystemet under Moskva år 2033.

Året är 2033 och världen är lagd i ruiner efter ett kärnvapenkrig. Några tusen invånare har dock lyckats rädda sig ner i Metron under Moskva som är byggd för att stå emot strålning. Matron har blivit som en egen värld. Stationerna är som egna städer med en egen regering. Under Moskva lever man av grisuppfödning och svampodling. Alla andra förnödenheter så som olja och ved hämtas ner av en grupp människor som kallas stalkers och som tar sig upp på ytan och letar reda på förnödenheter åt folket. Valutan i Metron har blivit pistolkulor.

Man får följa en pojke som heter Artiom. Artiom var fem år när han blev tvungen att fly ner i Metron så han har inga minnen från tiden på ytan. Artiom lever med sin styvfar på en station som heter VDCn. Hanns mamma dog när deras station översvämmades av råttor. 

VDCn är den station som är längst ut i en del av Metron och som ständigt attackeras av muterade bestar som kallas De svarta. En dag kommer en man som kallar sig Humper till stationen. Humper anförtror Artiom att han tänker ge sig iväg och söka efter det ställe som De svarta använder för att ta sig ner i Metron. Han ber Artiom att bege sig till Polis med ett meddelande till en man där. Artiom beger sig ut på en resa igenom Metrons alla kringliga gångar. Gluchowski låter läsaren ofta vara ganska omedveten om vad som egentligen händer. Är det de dödas själar som spökar i rören eller är det bara en gasledning som har sprungit läck. På denna gudsförgätna platts så är båda alternativen möjliga. Vilka var de två personerna som han träffade på den övergivna stationen. Där verkade de så verkliga men på nästa bebodda station får man veta att det inte går att överleva på den stationen i mer än ett par timmar.

Boken bygger på konspirationsteorier om att Moskvametron är en tillflyktsplats för Moskvaborna i händelse av ett atomvapenkrig, ett hemligt Metro 2 där ledarna bor samt en hemlighet som gömmer sig i Kreml. 

Boken har ganska högt tempo. Det märks att det var tänkt att bli ett spel eftersom att Artiom måste skjuta mycket och måste upp på ytan och ge sig i kast med mutanterna där uppe.

Det finns flera budskap i boken. Ett är att om människan inte börjar komma överens så kommer allt att gå åt helvete och våran ras kommer att utplånas. Ett annat budskap är att människan är för blind för omvärlden. Om människan skulle öppna ögonen och se att en hjälpande hand sträcks ut åt dem och ta den i stället för att bita ifrån så skulle världen vara en bättre platts.

Jag tycker att boken är psykiskt jobbig att läsa eftersom att boken förmedlar människans överlevnadsinstinkt på ett starkt sätt. Trotts att allt är hopplöst så håller hon ändå kvar. Boken är också intressant när de som levde på jorden före atomvapenkriget berättar för de yngre om öppna landskap, oändliga hav, stora skogar, höga berg samt om stjärnhimlen. Det är intressant men ändå hemskt eftersom att barnen som har levt i Metron hela sitt liv inte kan tänka sig ett liv utan tak över huvudet eller öppna landskap eller att det kommer ljus från himlen.

Trots att boken är hemsk så är det ändå något som driver mig att läsa vidare. Jag vill veta vad som händer Artiom och hela mäskligheten. Författaren gör också ett cliffhangerslut på alla kapitel.

Jag tycker att alla borde läsa den här boken eftersom den förmedlar en spännande historia och ett bra budskap. Boken kan vara ganska tung på vissa ställen men de ställena är också spännande, den ger också flera förslag att se på livet. Jag älskar den.

Recension 9: Portal.

Följ mig på Twitter och Facebook till vänster.

                                                        /L

Ljudrecension 7 den med League of Legends.

League of Legends hemsida



                                                             /L

Nu kommer den sjunde recensionen den med Lead And Gold. Jag va lite sjuk när jag spelade in den så jag låter lite konstigt, ha överseende.

Följ mig görna på facebook också www.facebook.com/skegamer.blogg.se

                  /L

Recension sex, den om Heros Of Newerth.

                                            /L

Här kommer den femte ljudrecensionen, den om Assassins Creed

Hej alla, nu har jag äntligen tänkt lägga upp recensionen på Just Cause 2. Jag skrev inget i går för att jag va och såg Magnus Betnér och det var riktigt, riktigt bra =)
Här kommer recensionen.

 

                                            /L

Hej alla här har jag spelat demos på steam.



                                                                  /L

Hej alla. Jag vet att jag har lovat det länge och här kommer den äntligen. Recensionen av Neosteam.

Och här är lite bilder:


Fet klubba


BF!


Fighting

                      /L

 

Hej, Här är Första ljudrecensionen på den här bloggen. Jag har recenserat Risen den här gången.

Bilder från spelet

Såhär ser spelet ut när man startar det


För mycket dialog